Sjöräddningssällskapet medverkar i omkring 90 procent av alla sjöräddningsinsatser i Sverige. Samtidigt drivs verksamheten helt utan statliga bidrag och är beroende av frivilliga insatser och stöd från civilsamhället, privatpersoner och företag. För många är just frivilligheten något av det mest överraskande med verksamheten.
Anton Kock har varit sjöräddare i närmare 20 år, och är sedan 13 år tillbaka också utrustningsansvarig på Sjöräddningssällskapet. Många av hans kollegor har heltidsarbeten vid sidan av men väljer ändå att göra sjöräddningen till en stor del av sina liv. Enligt Anton förenas de av viljan att göra skillnad och av ett högre syfte – något han ser som en stark drivkraft genom hela organisationen.
När mycket går i motvind
Ingen räddningsinsats är den andra lik. Förutsättningar förändras snabbt, och när människoliv står på spel arbetar sjöräddarna samtidigt mot klockan. Mörker, dåligt väder, kyla, vind och grov sjö är alla försvårande faktorer som gör att ett sökande kan pågå betydligt längre än man hade hoppats. Som Anton uttrycker det kan mycket bokstavligen gå i motvind.
Hans arbete som utrustningsansvarig handlar därför till stor del om att påverka det som faktiskt går att påverka - redan innan larmet kommer. Bra båtar, fungerande utrustning och mycket träning ska tillsammans skapa bästa möjliga förutsättningar för sjöräddarna när de ger sig ut på ett uppdrag.
När tiden är knapp kan sådant som annars framstår som små problem snabbt få betydelse. En sjöräddare som fryser eller blir blöt tappar både kraft och fokus. En ficklampa, kikare eller annan viktig utrustning som inte fungerar blir ytterligare ett hinder i en situation där människoliv kan stå på spel. Då måste det som går att förbereda och kontrollera redan fungera – så att sjöräddaren kan koncentrera sig på det som inte kan vänta.
Flytvästen som blev avgörande
Under sina 20 år som sjöräddare har Anton varit med om många insatser. En av dem handlade om två unga män vars vattenskoter fick problem och sjönk. Männen lyckades simma i land bland kobbar och skär, men hade blivit kraftigt nedkylda. Räddningspersonalen sökte över ett stort område där omgivningarna såg snarlika ut och det var svårt att avgöra var männen befann sig. De visste att de fanns någonstans i området – men inte exakt var.
Under sökandet kopplades larmsamtalet samman så att Anton kunde kommunicera med männen i realtid. Han minns hur han hörde den ene säga till den andre:
“Somna inte. Somna inte. Håll dig vaken!”
Sökandet hade pågått i upp mot en timme utan att räddarna lyckats lokalisera männen. Men plötsligt fick de nödställda syn på båtens blåljus. Hjälpen var nära – även om räddarna ännu inte kunde se dem. Mot en bakgrund av tallar och vegetation kan en människa vara väldigt svår att urskilja, även om det fortfarande finns lite dagsljus kvar.
Sedan framkom en viktig detalj. En av männen bar en signalgul flytväst. Räddningspersonalen bad honom ta av den och vifta med den i luften så mycket han orkade. Den starka färgen blev avgörande – till slut fick sjöräddarna syn på dem.
När de hittades hade den ene mannen en kroppstemperatur på bara 29 grader. Han var extremt nedkyld. Anton är övertygad om att den signalgula flytvästen blev avgörande för att de kunde hittas. Utan den tror han att åtminstone en av männen inte hade varit vid liv i dag.
När kroppen slutar samarbeta
Kyla kan snabbt påverka människans förmåga att fungera. Ovanför vattenytan sker nedkylningen vanligtvis gradvis, men om man hamnar i vattnet går processen betydligt snabbare och situationen kan snabbt bli allvarlig; efter en kort tid slutar kroppen att samarbeta. Finmotoriken försämras, händerna blir svårare att använda och sådant som normalt är enkelt att göra kan plötsligt bli mycket svårt.
För sjöräddarna handlar kläder och utrustning därför om betydligt mer än komfort. De ger kroppen mer tid att behålla sin funktion – och sjöräddaren mer tid att fokusera på själva räddningsarbetet.
Varje detalj räknas
För att fungera i de skiftande och krävande situationer som sjöräddarna möter ställs mycket höga krav på deras utrustning. Sjöräddningssällskapet har noggrant utarbetade riktlinjer för vad som ska användas i olika situationer – från torrdräkter och flytvästar till skalplagg, overaller och olika lager av kläder. Det de bär på kroppen är skyddet mot omgivningen och måste fungera när det verkligen gäller.
Den noggrannheten går igen i varje detalj. Ingenting lämnas åt slumpen – placering, utformning och funktion är genomtänkta utifrån de situationer sjöräddarna faktiskt möter. Reflexer, fickor, radiohållare och andra funktioner placeras utifrån hur de behöver användas. Passformen är lika viktig. Utrustningen måste fungera för både kvinnor och män och för olika kroppstyper och storlekar.
Allt har ett syfte. Målet är att utrustningen ska ge sjöräddaren bästa möjliga förutsättningar att kunna lägga fullt fokus på uppdraget – även när omständigheterna är som mest krävande.
Tryggheten finns i förberedelserna
Men utrustningen är inte allt. Övning, träning och utbildning är andra viktiga delar som skapar trygghet inför nästa larm. Som sjöräddare vet man aldrig exakt vad som väntar, men tryggheten finns i att det som går att förbereda också har förberetts. Det handlar om att träna och öva, förbereda sig mentalt, ha rätt utrustning och kunna lita på båtarna, kollegorna och systemen runt omkring.
En tuff del av verkligheten är att alla räddningsinsatser inte får det resultat man hoppats på. Då är stödet mellan kollegor viktigt, liksom möjligheten till samtalsstöd efter svåra upplevelser.
Det går aldrig att veta vad nästa larm kommer att innebära. Men man kan vara trygg i att det som går att påverka har tagits om hand i förväg – och på så sätt skapa bästa möjliga förutsättningar för att hantera det som väntar.
Förberedd för det oväntade
När Anton får frågan om vilket råd han skulle ge till den som ska ge sig ut på vattnet är han tydlig med att det inte finns ett enda svar som passar alla.
“Att surfa på västkusten, sportfiska på Vättern eller korsa Atlanten i en segelbåt innebär helt olika risker och kräver olika förberedelser. Det viktiga är att skapa rätt förutsättningar för det man faktiskt ska göra – och vara medveten om att saker kan hända och gå fel.”
Det finns däremot tre saker som man enligt Anton kommer väldigt långt med:
Ha alltid flytväst. Skydda din telefon och ha den nära för att kunna larma om något händer. Och berätta för någon vart du ska och hur länge du räknar med att vara borta.
Det oväntade går inte att planera. Men det går att förbereda sig för att det kan hända.
Stöd svensk sjöräddning
Sjöräddningssällskapet är beroende av människor som väljer att bidra. Stöd verksamheten genom att bli medlem eller läs mer här om hur du kan bli frivillig sjöräddare.